Välkomna..!
Vi som startade projekten är en gruppe Saarlooswolfhond-fantaster som bor i Sverige.
Denna vackra hundrasen är inte välbekant i den norra delen av Europa, därför ser vi ett stort behov till att inrätta en allvarlig informationskälle kring allt som beträffar denna unika rasen.
Det finns många rykter och misförståelser omkring när man läser i hundforum, tidningar och även på offentiga hemsidor.
Till exempel blev Saarlooswolfhond kallad för varghybrid i en informationstext på hemsidan till Jordbruksverket.
Många i Sverige tycker att rasen är farlig och skrämmande som skall bli förbjuden att ha.
På andra sidan finns det ibland en för optimistisk syn om hur det är att leva med en SWH.
Människor blir attraherade av rasens vackra utseende men saknar kunskapen att umgås med den på grund av dålig information och misuppfatningar.
Efter rasens acceptans i Svenska Kennel Klubben 2007 finns det redan planer att avla här i Sverige. Det finns ingen tvivel att populationen skall breda ut sig i norden i framtiden.
Därför tycker vi, är det viktigt att sprida bäst möjlig information och erfarenhet till alla som är interesserade.
Till detta ändamål beslutade vi att starta en hemsida för att vi tyckar att på detta sättet vi får nå mest möjliga människor.
Vi önskar att etablera vår informationssida till alla länder i norden. Därför behöver vi folk att delta med sin tid och erfarenhet.
Sidan grundads framföralt för Skandinavien, men inte exklusivt- vi samarbetar med saarlooswolfhondägare och uppfödare i hela världen!
Denna sidan handlar inte om att belysa eller favorisera särskilda uppfödare- det handlar om realistisk och neutral information!
Alla som kan tänka sig bidra är välkomna!
Även för frågor:
Kontakt: info@swh-nord.net
Vargar, hundar, hybrider, varghundar
VARG
En varg är ett vilt levande rovdjur, särskilt anpassat till ett liv i sin naturliga miljö, vilken kan vara mycket olika habitat i vildmarken.
Vargen är ett socialt djur som lever i en flock (familjegrupp) vanligtvis bestående av en hane, en tik och ett antal valpar i olika åldersgrupper.
Flocken lever i ett begränsat område, som kallas för revir. Reviret ligger om möjligt i de mest lugna och ostörda områdena.
Vargen lever huvudsakligen av klövdjur som jagas på olika sätt, men framför allt genom utmattning.
Vargen jagar helst byten som är svagare än andra individer därför att de helt enkelt är lättare att få tag i. Detta betyder i praktiken att gamla, sjuka djur och kalvar blir tagna. Vargarna samarbeter i stor grad tillsammans för att lyckas.
Även uppfödningen av valparna görs tillsammans med alla andra djur i flocken.
En varg är intelligent och kan anpassa sig till olika slags situationer och miljöer.
Den har väldigt känsliga sinnen och kommuniserar genom kroppspråk.
Förr i tiden var ett nötdjur och ett par får hela besättningen för landbygdsbor. Inhägningar var dåliga och när en varg tog en del av deras tamdjur var det en absolut katastrof.
På grund av de åratals nästan världsomfattande utrotingskampanjerna har vargen blivit otroligt skygg och är nu utrotad i stora deler av västvärlden och där de fortfarande finns är de svåra att upptäcka i naturen.
En varg har utvecklat en infödd skygghet inför människor.
På grund av vargens naturliga nyfikenhet och vandringar av ungdjur, som särskilt om vinteren letar efter eget revir, kan det dock hända att en eller annan individ blir observerad av människor på ibland oväntade platser.
HUND
En hund är en modifierad varg. Genetisk sett finns det nästan ingen skillnad mellan vargen och hunden.
Människor har ändrat vargens beteende genom avling med djur med för dem nyttiga egenskaper. Alla beteenden som vargen har finns i grunden också i hunden, fast oftast i större eller i mindre omfattning.
Hundar har genom tiderna använts för jakt och som boskapsskydd och väktare.
Numera används hundar även bland annat som räddare i katastrofområden, blindföraren, spaningshjälp och inte minst som sällskap. De flesta hundar är kort sagt där för att tjäna människorna på alla möjliga sätt.
Genom avel fick man fram de mest önskade egenskaper i djuren och ändrade med det hundens gener en aning.
Hundar finns därför också i de mest varierande format, utseenden och tillhörande egenskaper.
Hundar som avlas i flera generationer för särskilda ändamål och har ett fastställt utseende och karaktär kan bli rashundar.
.
.
.
.
HYBRID
En hybrid i detta sammanhanget är en direkt blanding mellan varg och hund.
Man talar om hybrid om det inte är längre än 5 generationer sedan en varg har varit inblandad i aveln. Man kallar den första generationen för F1, den andra F2, etc.
Hybrider mellan hund och varg kan se väldigt olika ut beroende på vilken hundras och även vargunderart som har använts.
Också i beteende och karaktär av olika individer finns stor skillnad beroende på den inblandade hundens ras.
Ännu viktigare är vilka och antalet gener som överärvdes från föräldradjuren.
Det kan vara stor skillnad till och med mellan individer i samma valpkull.
Kort sagt finns det ingen definition om hur en varghybrid kan se ut och det går inte att förutse hur beteendet kommer att bli som vuxen hund. En varghybrid kan därför aldrig bli en hundras.
Först efter fem generationer har dessa skillnader blivit lagom utjämnade och hunden kan då kallas för blandras.
.
.
.
.
VARGHUND
Det finns en hundras som blev särskild avlad till att jaga varg i historien, Irländsk Varghund. Den här rasen är inte aktuellt i denna sammanhang.
.
Det finns två officiella F.C.I godkända varghundraser i världen, nämligen Ceskoslovensky Vlcak och Saarloos wolfhond.
Dessa förhållandevis unga raser har bägge sina ursprung i en blanding mellan varg och Tysk Schäferhund.
Dessa raser, liksom de flesta andra hundraser, har ett utsökt användningsområde dock var sitt.
Detta speglas klart i de stora skillnaderna när det gäller beteende, karaktär och i mindre mån utseenden mellan raserna.
.
Ceskoslovensky Vlcak’s början har utväcklats på en gränskontrollstation mellan Tjeckien och Tyskland.
Rasen är framföralt avlad som tjänastehund i spaning, räddning och som vakthund men klarar sig aldrig så bra som en Schäfer eller Malinois på grund av mindre stresstålighet..
.
.
.
.
.
Saarlooswolfhondens rötter ligger lite längre i historien.
Holländare Leendert Saarloos ville förädla den Tyske schäferhunden, som redan i 30-talet av förra sekeln präglades av inavel.
I början var rasen Saarlooswolfhond (hette då Europeiska Wolfhond) framgångsrik som blindföraren, spaningshund och räddningshund.
Men bland annat efter en ökning i trafiken och på grund av sin innföd rädsla, dålige koncentration, sämre stresstålande och lydnad blev hunden mindre ägnad till en framtid som brukshund.
Med en bra förberedning och förståelse för hundens karakter och en del anpassningar från människors sidan kan Saarlooswolfhond dock vara en fantastisk familjehund !
Historia
Denna relativt nya ras har fått sitt namn av sin grundare, Mr. Leendert Saarloos. Han ville skapa en ras som inte hade ett försämrat utseende, med en naturlig motståndskraft mot de flesta sjukdomar och vargens skarpa sinnen. Det hunden skulle bidra med i denna korsning var vad tusen år av domesticeringen hade gett den, nämligen bandet till människor, avsaknaden av flyktbeteendet i verkliga och inbillade faror, inlärnings entusiasmen högt upp i åldrarna osv.
Han fokuserade senare på att få fram en uppmärksam, intelligent, användbar hund som skulle vara snabb tränad. Dess utmärkta nos skulle göra den lämplig som spårhund, dess medfödda försiktighet samt snabba kraftiga reaktion; polishund, räddningshund och blindhund. I första hand prioriterade dock L. Saarloos en väldigt frisk icke urartad hund.
Eftersom vargen hade många av de önskvärda egenskaperna valde L. Saarloos en varg tik som en av förfäderna till hans ras, Fleur, en Europeisk varg som han köpte från Blijdorp zoo i Rotterdam och som härstammade från den Sibiriska stammen av Europeisk varg. Samt en Schäfer, Gerard van Fransenum (som var efter Axel v. Stubersheim och Wotan’s Irmhild). Gererad’s förfäder hade tjänstgjort i första världskriget och bevisat sitt mod och goda tränings egenskaper.
L. Saarloos första kull kom våren 1936. Olyckligtvis dog alla valparna inom en månad av den fruktade hund pesten som troligen en besökare hade fört med sig. Men Saarloos gav inte upp hoppet och följande år hade han en ny kull valpar, två gråa tikar (Pittha & Fleurie) samt en hane (Barré). Tyvärr insjuknade också dessa valpar och hanen dog till följd av epidemin, men båda tikarna överlevde. Eftersom Saarloos behövde en halv varg av hankön för framtida avel parade han återigen Gerard och Fleur våren 1938. I kullen som kom fanns det sex tikar och en hane. Hanen, som också fick namnet Barré, var den enda av valparna som han behöll. Tikarna från första kulle parades tillbaka på sin far och detta resulterade i F2-generationen som var 75% hund och 25%varg. Anledningen till att Saarloos parade Fleurie med sin far var att eliminera skyggheten, och han sparade 2 av valparna i den kullen för kommande avel, Largo och Kaja. Redan då föddes den första bruna Saarloosen, nämligen Kaja, spekulationen har förekommit om att Saarloosen skulle ha fått sin röda färg genom inblandning av Huskey men så är alltså inte fallet.
I rasens begynnelse avlade L. Saarloos åter in Schäfer. 1940 parades Largo men sin halvsyster Dela och ur den 13 valpar stora kullen som blev resultatet sparades 7 vilka alla utvecklades utmärkt. Vintern samma år parades även halv vargs hanen Barré men halv vags tiken Fleurie. Ur kullen på 8 valpar sparades två för observation, en hane och en tik. Saarloos upptäckte att tiken var väldigt lätt att träna medan hanen hade ärvt skyggheten från sin far/mormor. Därför var inte hanen lämpad för framtida avel och fick ett hem på Rhenes zoo.
Våren 1941 parades Pittha med sin halvbror Max (Schäfer) och deras valpar utvecklades utmärkt. Deras personlighet påminde mycket om deras fars (Gerard), ingen skygghet och de var lämpade som polis hundar. Samma år parades även Fleurie med sin halvbror Max. Övertygad om sina varghundars goda egenskaper med tanke på senaste generationen levererade L.Saarloos ett begränsat antal djur där han själv behöll full kontroll över djuren. Allt han levererade var kastrerade hanar så att ingen annan skulle kunna avla på hans hundar. Med tanke på hans praktfulla djur, de var långa, med djupt bröst, magnifik päls, lätt fjädrande gång och mankhöjd på 75 cm, fick L. Saarloos nu en ökad efterfrågan på valpar.
L. Saarloos döpte sin hundras till Europese Wolfhond och sin kennel till va de Kilstroom. När sen det officiella godkännandet kom 1975 av Raad van Beheer och av FCI 1981 döptes rasen om till Saarloos Wolfhond för att hylla dess grundare som tyvärr inte hann uppleva godkännandet.
1942 krävde L. Saarloos att Raad van Beheer skulle godkänna rasen man han fick avslag. Djuren var fortfarande inte homogen nog att klart kännetecknas som en ras jämfört med andra raser. L. Saarloos lösning var en brun Europese Wolfhond. 15 maj 1943 vid en utfrågning hos Raad van Beheer berättade han att han hade parat en halv varg med en brun hane och 5 av de 7 valparna som föddes var bruna. Då Nederländerna bara erkände arbetande raser och vissa av hundarna inte passade som det fick han avslag. En annan orsak till avslaget kan oxå ha varit ett hårt motstånd från Schäfer lobbyn (vilket upprepade sig med Ceskoslovensky Vlcak många år senare).
I sina försök att träna sina hundar gjorde Saarloos en lyckad anpassning, vissa av hundarna verkade vara lämpade till att bli blindhundar.
Saarloos tog hjälp av en genetiker, Dr L. Hagendoorn, eftersom han insåg att han ensam inte skulle lyckas med sin ras. Eftersom syskon och även halvsyskon parades hamnade avelsmaterialet i en flaskhals. Det är orsaken till att än idag är inavelsgraden förhållandevis hög i rasen och det förekommer fortfarande linje avel samt inavel.
Senare avlades fler vargar in, den sista sägs ha avlats in 1963. (kanske den 6:te, det är inte bekräftat och svårt att göra eftersom Saarloos kallade alla sina varg tikar för Fleur) The Dutch association for Saarloos Wolfhonden (NVSWH) har hittat 4 vargar genom att titta i stamtavlor. Alla tikar eftersom det vilda djuret alltid skulle vara av hon kön enligt L. Saarloos.
En granne till L. Saarloos ägde en svart Timberwolf hane och det finns misstanke om att även denna varg blev inblandad i aveln. Dagens Saarloos är faktiskt mer lik den Amerikansak Timberwolfen än den Europeiska vargen, vilket Fleur var. Och deras goda sociala beteende talar för Timberwolfen, men enligt NVSWH finns ingen inblandning av Timberwolf.
Sista åren av andra världskriget var rasen i det närmaste förlorad. Tack vare ett lokalt slakteri kunde hungersnöden bekämpas vintern 1944/45. Tyska officerare hade i det närmaste drivit rasen till förfall och de ville hämta original hundarna till militär tjänstgöring. Men när de avlossade skott för att varna L. Saarloos om konsekvenserna rymde hundarna när burarna öppnades. Kanske var det detta som räddade rasen. Det tog ungefär en vecka att fånga in hundarna igen.
Om och om igen var L. Saarloos tvungen att kämpa mot skyggheten hos sina djur och om och om igen dök den upp. Ett virus härjade i hans kennlar på 1950-talet och tog död på många valpar och nästan alla hans vuxna wolfdogs. Folk rekommenderade honom stark att vaccinera men han vägrade erkänna att det var ett virus.
L. Saarloos hade ett väldigt strikt urval och sålde inga valpar. Han levererade djur till lämpliga personer som inte sålde dem senare. Det vara bara han som avlade och utan att tappa modet fortsatte han trots olika bakslag. Utseendet på hans hundar intresserade honom inte bara deras karaktär. Detta blev principen med hans avel, karaktären var den viktigaste faktorn utseendet hade ingen betydelse alls för honom.
Men andra wolfdog entusiaster hade inte samma åsikt och gjorde sig själva oberoende under tiden. De drev på för att rasen skulle sikta in sig på det snygga halv/kvarts varg utseendet. (fast rasen var inte så snygg, bröstet var brett och den vita masken som finns på dagens Saarloos fanns inte) På den tiden kunde man knappt ana vargen i dessa hundar. Men L. Saarloos fortsatte troget att avla mot sitt mål och valde hundar efter deras karaktär. Hemligt motstånd blev påföljden och utan hans vetskap avlade de andra entusiasterna. Andra raser kanske korsades in för plötsligt dök särdrag upp som varken kunde bindas till vargen eller Schäfern. Folk förstärkte nu dessa yttre särdrag. Den här trenden kunde självklat inte L. Saarloos hålla på avstånd.
1963 parade han återigen en av sina wolfdogs med en varg. Dels försökte han bekämpa inaveln som hade blivit för stor (djuren hade blivit mindre och trånga) och dels ville han återknyta aveln hårdare till sin egen kennel. Men framför allt gjorde han det för att han vänner manade på honom om och om igen, det varglika utseendet var viktigare för dom. Vad beträffar karaktären och lämpligheten på hans wolfdogs så blev den nya inblandningen av varg en kraftig tillbakagång. Flykt beteendet kom tillbaka. I början av 70-talet stoppades utbildningen av blindhundar, en bidragande orsak var den ökande trafiken. De blinda hade förlorat förtroendet för hundarna på grund av kraftiga olyckor. Så dagens Saarloos är en familjehund utan arbetes värde. Det är vad som står i ras standarden.
1963 krävde L. Saarloos för andra gången att rasen skulle godkännas. Men eftersom L. Saarloos fortfarande höll fast vid att alla hans hundar fanns kvar i hans ägo fick han återigen avslag. Efter det hade han väldigt lite intresse kvar för sin ras. Han använde några få djur, speciellt när det gällde hanarna, så avels basen blev tillslut besvärande liten. Han tänkte på sitt arv och kanske skulle rasen försvinna med honom. Tillslut dog han 1969.
Hans dotter Marijke fick ta över aveln tillsammans med sin mamma. Eftersom hon bara var 17 år och hennes mamma i princip blind blev hela situationen för mycket för henne. Åren som kom ökade problemen och deras tomt blev såld till en angränsande handelsman. För att rädda European Wolfdog och aveln blev djuren inkvarterade hos en vän på makeshift-kennels. Det verkade bara vara en tidsfråga och så 1975 vände sig några engagerade beundare av denna ras, som såg hur hotade den var, till Raad van Beheer för stöd. Med ett antal Saarloos Wolhonds med sig åkte dom till Amsterdam och registrerade dessa hundar i rasboken hos Raad van Beheer. År av registrering följde och Zaska van de Kilstroom var hunden som stod modell för ras standarden.
Obs!……. och Socialisering
Varning!
Som de flesta hundraser finns tyvärr även i SWH inavelssjukdomar. Hos Saarloos är det framförallt PRA och cataract, OCD (ben) och dvärgväxt som utgör problem. Många rasföreningar i övriga Europa tar det här på allvar och för att få en friskare ras uppmuntras medlemmarna att testa sina avelsdjur på ögonsjukdomarna.
Hittills är det endast i Frankrike som kennelklubben kräver ett PRA-test och ett HD-test för hundar som deltar i utställningar.I Belgien, Tyskland och Holland finns det ingen krav, fast uppfödare stimuleras att testa på PRA, cataract och HD.
Uppfödare som inte följar rättesnöret betraktas som oseriösa. För att få en friskare ras och undvika onödigt lidande för djuret och extra kostnader för ägaren, ser vi på det som ytterst viktigt att kräva testintyg av avelsdjuren av ovannämnda sjukdomar hos uppfödaren innan man skaffar en SWHvalp. Numera finns det även en test som man kan göra för att upptäcka om djuret är bärare till dvärgväxt.
Titta i databasen ( http://www.saarlooswolfdog.com/ ) för att kolla så att uppfödaren inte använder sina (otestade) avelsdjur alltför ofta och i samma kombination (12-15 avkommor max) ….
Uppfödaren skall helst inte använda tiken i första löpetiden.
Andra tips för att undvika besvikelser:
Skaffa aldrig en Saarloosvalp som är äldre än 10 veckor.
Skaffa inte en valp utan att ha träffat den och uppfödaren först.
Läs och informera om rasen hos olika ägare, ta kontakt med oss för att träffa olika typer av rasen. Detta för att veta om rasens karaktär överenstämmer med dina förväntningar.
Ett rimligt belopp för en SWH valp bör inte vara mer än priset på de flesta andra rashundar. Genomsnittspriset i Europa är ca sek 10000/12000 för en valp som är registrerad (stamtavla), och vars föräldrar är testade på inavelssjukdomar som PRA och cataract. För en valp vars föreldra testades på dvärgväxt kan det komma en tusenlapp till.
Redan i kullen ser man uppenbart hundens läggningar. Välj en hund som verkar nyfiken och orädd.
Om det efter ett tag inte verkar fungera mellan dig och hunden, kontakta uppfödaren om rÃ¥d. Om det dÃ¥ fortfarande inte fungerar alls är det en sed hos seriösa uppfödare att ta hunden tilbaka och Ã¥terbetala pengerna….
.
SOCIALISERING
En Saarlooswolfhond är en hund som är litegrann annorlunda än de flesta andra raser.
Den behöver därför också en anpassad uppfostran och träning.
Man ska för övrigt inte glömma att livet aldrig kommer att bli det samma som förut när man skaffat sig en Saarloos. Det är lika viktigt att anpassa sig till hundens behov som att försöka få den anpassad till vardagslivet i människovärlden!
Att uppfostra en Saarlooswolfhond kräver mycket tid, tålamod, flexibilitet, humor och relativering.
Man skall veta att en SWH är misstänksam, förtegen och lätt stressad, någonting som delvis ärvdes av vargen som behöver dessa egenskaper för att överleva i naturen.
Man ska även beakta att hunden aldrig kommer att lyda som vilken annan hund som helst som genomgått samma träning, dock kan en SWH, efter träning på riktigt sätt, lyda mycket bättre än en annan hund UTAN träning!
En Saarloos har, som känt, inte som andra raser en inavlad förmåga att “gilla†främmade människor.
Det är svårt för hunden att stanna hemma ensam på grund av flockbeteendet.
Inte heller har den viljan att tjäna.
Det tar mycket längre tid än hos en annan hundras att bli rumsren.
Alla dessa saker kan en Saarloos lära sig, men det kostar avsevärt mycket mer tid än med en vanlig hund och resultatet är ofta sämre.
Det är viktigt att hålla hunden inomhus, därför att en SWH är ett utpräglat flockdjur som ska betrakta oss människor som flockmedlemmer.
Dessutom är det angeläget att hunden även socialiseras eller växer upp med andra hundar för att utveckla hundens kroppspråk för att öka förmågan att umgås med andra hundar senare i livet. En SWH är däremot inte lämpligt som burhund!
Valpens sinnen är såpass känsliga och dessutom inte tränade och anpassade till vardagen än att det nästan känns för dem som om hela världen ramlar på huvudet…!
Därför betraktas de fleste okända saker som farliga och skall därför undvikas, om möjligt genom att dra sig tillbaka eller även gömma sig.
Dessa beteenden är mycket tydliga hos en valp, dock varierar de per individ i mer eller mindre mån.
En bilresa är rena helvetet för de fleste SWH-valpar på grund av alla intryck de får samtidigt : ljudet, rörelsen, lukten, ofattbara saker som bara blir för mycket….
De blir faktiskt kroppsligt sjuka av all det här. De försöker gömma sig i alla möjliga hÃ¥ll… Kräkningar och överproduktion av saliv är vanligt förekommande pÃ¥ bilresor under första Ã¥ret.
Om man inte åtgärdar en del medfödda egenskaper får man en hund som även som vuxen kan vara skygg mot främmande människor, rädd för okända saker och undviker vissa “hemska†situationer, även om det lindrar sig litegrann med åren.
Det finns många dåligt socialiserade SWH och det är inte alltid roligt att ha en sådan hund.
Det är en logisk tanke att när en hund lär sig att okända saker inte utgör någen fara, behöver den inte vara rädd längre. Hunden vänjer sig.
Detta fungerar bra för en Saarloos men det låter lättare än det är….
Om man socialiserar på bra sätt så försvinner det ängsliga, osäkra beteendet generellt men en del djur behåller en misstanke och kan visa stressymptom mot vissa saker och under vissa omständigheter beroende på det individuella djurets arvsanlag.
En Saarloos är en hund som gör något nytt endast frivilligt, när den tycker att det inte är hotande, att han har fördel av det eller för skoj skull…
FÖRTROENDET!
Han väljer sin Alfa (dig) på grund av hans förtroende för dig och därför att han känner att han mår bra hos dig.
Det fungerar absolut inte att avtvinga respekt från en SWH, eller att kräva av honom att göra någonting han inte vill. Man får då motsatsen av vad man vill….en osäker, stressad och olydig hund.
Det allra bästa sättet att träna och socialisera en SWH är med hjälp av positiv förstärkning. Hunden får en belöning när den gör någonting vi vill att han ska göra eller efter önskat beteende. Man ignorerar oönskade beteenden.
Det är därför vårt jobb att “lura†hunden att göra saker vi vill och att träna den på så sätt att han tror att han väljer sälv.
Mat är en bra belöning och förstärkare som fungerar bra på en SWH. Oönskat beteende bemöter man med att ignorera valpan och titta bort.
Vi kan alltså belöna hunden med “hundgodis†i form av en bit ost, pölsa eller till exempel Frolic när den visar önskat beteende.
Fast det finns valpar som inte är mottagliga för det och som äter dåligt, då är det bättre att stimulera med rösten (ytterst vänligt) och kroppskontakt.
Obs.: Man skall aldrig ha kroppskontakt, ta upp eller belöna en valp som känner sig osäker, ängslig eller stressad.
Den uppfattar det som bekräftelse. På så sätt stimuleras detta oönskade beteendet. Det är i så fall bättre att ingnorera.
Valpen ska lära sig att hitta sina egna lösningar på problemen den träffar på.
Hunden måste lära känna sin omgivning, sina familjemedlemmar, andra husdjur, främmande människor och djur, trafiken, gator, broar, tunnlar och skogen på ett mycket positivt och stimulerande sätt.
Då får vi till slut en hund som känner sig säker i de flesta situationer, i trafiken, hos främmade folk, med andra hundar, djur och barn och på stan.
Här följer ett par exempel på träningar som är viktiga för valpen:
En viktig sak är att inte tvinga sig på valpan.
Redan hemma hos uppfödaren är det klart hur hundens läggning ser ut och om du och hunden passar varann. Det lönar sig att träffa valparna så tidigt som möjligt och så ofta som det går för att bygga upp ett fint band med hunden redan då.
För att underlätta habituering och socialisering och välmående av en SWH (och ägaren) är det därför angelägen att träffa valpen en gång i veckan hos uppfödaren att börja med vecka 5.
Det är viktig att uppfödaren i vecka 3 så småningom börjar med habitueringsprocessen.
Låt alltid valpen komma till dig i stället för att du går dit och tar valpen. Många Saarloosvalpar har problem att acceptera män, men ge valpen tid att vänja sig, sätt dig ner och titta bort.
Forcerar man detta får man en hund som aldrig känner sig säker i mannens närhet eller även i närheten av vilken man som helst.
Det finns valpar som inte ens vågar att komma ut underifrån soffan i början. Då är det viktigt att försöka lura fram hunden.Gör något som stimulerar dens nyfikenhet eller locka annars med godis. Kommer valpen till slut fram är det dags att berömma, belöna och klappa den med hänförelse, men inte för häftigt.
Att valpen sedan återvänder under soffan igen är inget problem. Han har lärt sig att det lönar sig att komma fram och de följande gångerna blir det lättare. Dra aldrig fram hunden.
När han inte vill komma på en gång behöver den endast lite mer tid. Försök igen efter ett tag eller vänta tills han kommer själv. Belöna då också.
Det är smart att vänja valpen vid ett säkert gömställe i form av en bur med kudde (inomhus!), som delvis avtäckts. Det blir på så sätt också lättare att få in hunden i bilen, in i buren.
Det är ytterst viktigt att inte tvinga eller forcera valpen med vad som helst, eftersom det är lätt att “översocialiseraâ€â€¦ Hunden fÃ¥r pÃ¥ sÃ¥ sätt en negativ erfarenhet och kommer att associera aktiviteten med nÃ¥got hemskt.
Effekten blir likadan med ingen socialisering alls: en hund med stress som inte lyder, gömmer sig eller som inte kan nås…Eller värre, en fobi kan dyka upp.
Så går det även att vänja hunden till bilen.
Låt valpen först lukta på den från utsidan, lek med hunden i närheten. Efter ett tag kan man sätta hunden i bilen och leka där. Ge godis eller beröm med rösten och klappa. Gör samma sak med löpande motor. Sedan kör man bara 20 meter, osv.
Obs.: Gå till nästa steg endast när föregående gick bra. Ta dig tid, man ska aldrig ha bråttom när man tränar sin hund.
Mycket angeläget är att bemöta djuret konsekvent i de olika situationerna och att vara tydlig. Med andra ord, försök att alltid reagera på samma sätt när du vill få hunden att göra eller inte göra som du vill.
För att underlätta för nybörjare i Saarloosvärlden kommer vi att erbjuda en valpkurs.
Kursen anordnas av en diplomerad instruktör.
Ta kontakt för mer information!
